Ingen födds till vinnare, det jobbar man sig till!

Vaknade ett flertal gånger under natten den 5 november 2008 och till slut gav jag upp, satte på mig glasögonen och väntade istället förväntansfullt på slutet av ett historiskt val, valet där USAs 44 president skulle utses. Utgången känner vi alla till idag - Barack Obama blev vinnaren och frälsaren, som inte bara ska rädda USA ur sin djupa svacka utan även hela världen.

Ordet frälsare hörde jag nämnas ett flertal gånger under tv-sändningarna, något som jag hörts nämnas ett flertal gånger inom sjukvården också. Problemet med ordet frälsare är att vi lägger allt hopp i att någon ska ge en tryggheten i den enskildes vardag så att man åter får tron tillbaka på en positiv tillvaro och där en ledare ska ställa tillrätta allt genom att göra jobbet till en!

Många nya chefer inom sjukvården ses många gånger som frälsaren i vår vardag, när frälsare dock inte uppfyller profetian byts denne ut för att få till en förändring och man bereder vägen för en ny frälsare. Likt ett fotbollslag som byter sin tränare så finns den gamla ledningen och spelargrupp kvar. Många gånger för ett skifte av ledarskap med sig en positiv bris, men när det åter blir stiltje i vardagen återgår man oftast tillbaka till samma lunk och roll som tidigare. En tränare kan dra riktlinjer, lägga upp taktiken, ta ledaransvaret, men förändringen ligger hos den enskilda spelaren själv. Spelaren måste vara lyhörd på det nya ledarskapet men själva ha en vilja att ta ansvar för sin egen situation.

Det är som Obama sa i sitt segertal ”det är inte jag som ska göra jobbet, det ska vi göra tillsammans”. En bra ledare ser till kollektivet men tar de svåra beslut som påverkar kollektivet. Det intressanta är att vi sällan talar om vilken roll massan har i att en ledare får lämna sin post, den diskussionen är för obekväm, klaga alltid uppåt aldrig neråt, lättare att avsätta en än hundra!

Det finns ett ordspråk som säger ”att det är vinnarna som skriver historien” och det är så sant som det är sagt! Malmö FF, Göteborg IF, Djurgården FF är alla dominanta i maratontabell över vinnare i fotbollallsvenskan, därför uppskattar jag outsiders liksom Kalmar FF som tar tag i sin situation och utmanar de stora lagen och inte bara accepterar sin roll som ett utav många lag som jagar en utopi. I ett lag som Kalmar FF tar varje enskild spelare sitt egenansvar utefter tränarens riktlinjer, där man har en ledning som tillför laget trygghet och stabilitet! Det handlar bara om att börja tror på sig själv först, för om jag inte tror på mig själv, vem ska då göra det? Vem vet tillslut kan det kollektiva kraftsamlingen leda till en frälsning!

”Yes we can”!

Stolt röntgensjuksköterska

Månadens bild:

Bilden är tagen i Gränna, Småland