Killen är 23 år och utbildad bartender, efter lumpen hade han jobbat i Kanarieöarna, Bahamas, Mallorca, nu hade han hittat kärleken och nyligen flyttat till Oslo. Killen berättar om det nya jobbet, den funna kärleken, den omställning det hade blivit att flytta ihop med någon, om det nya hemlandet. Under tågresan mot Oslo blir vi plötsligen bjudna på varsin apelsin av en kille som suttit i stol paret bredvid oss. Det visar sig att killen som också är 23 år, flytt från Palestina, lämnat stridigheter, valt att söka lyckan i livet på ett annat håll, lämnat kärleken, blivit av både med både pass och visum. Killen hade sett snö en gång tidigare i sitt liv i Moskva, varit i Egypten och var nu på väg mot sitt nya hemland.
Två killar med helt olika bakgrund med ett gemensamt mål Oslo, den ena kär och den andra orolig… gränsen mellan Sverige och Norge närmade sig!
Efter vi passerat gränsen händer det plötsligen något, svensken får ett samtal och hans sinnesstämning ändras, det visar sig att killens tjej kastat ut honom och vill inte ha honom kvar i sitt liv. Plötsligt stod han utan hem och kärlek men ändå på väg till ett land där han ingen plötsligen kände. Ungefär samtidigt får den andra killen ett samtal och han frågar på knagglig engelska ”how long is to Oslo” svart blir två timmar och trettio minuter, killen skiner upp av lycka och glädje.
Resan fördriver vi med att blanda engelska, svenska, arabiska, italienska, spanska och språket som inte behöver några ord, teckenspråk. Vi talar om sorgen, förväntningar, framtiden, hoppet, kärlek – allt som innefattar livet. Dessutom hinner vi med ett par parti schack på datorn. Mitt i ett parti ropar plötsligen den norske tågkonduktören ut i högtalarna ”20 minuter till Oslo” och det blir plötsligen tyst, datorn stängs och samtalen förbytts i tankar. Vi närmar oss slutstationen, jag sitter mittemot två personer med helt olika bakgrund, med helt olika mål med resan, där båda två går mot en okänd framtid. Båda har kommit till ett land där de inte har något hem, där de ingen känner, den ena lämnade Sverige med kärlek i sikte, den andra med sökandet efter frihet! Båda två befinner sig i samma situation med två helt okända framtidsutsikter.
Vi tar farväl vid prången och tackar för varandras sällskap under resan. Den ena lämnar stationen i sorg och den andra i lycka. Jag själv går med riktning mot hotellet i centrala Oslo med en känsla att förundran, vem hade trott detta när jag började min resa mot Norge!
Stolt röntgensjuksköterska
Bilden är tagen i Hallsberg, Närke
Inlägg
